Skövde-Stockholm-Skövde-Kalmar-?
Den senaste tiden har varit lite omtömlande och lite annorlunda skulle jag vilja säga. Har jobbat mina sista dagar på Trängens gruppboende som jag verkligen kommer sakna nu i min arbetslöshet :(. Jag å Antonio har varit i sthlm eller "S-holm" som min mamma förkortar det, den s.k "minisemestern" för denna sommar. Jag har packat ihop alla mina grejor och det är så gott som klart för flytten som mina päron kommer att sköta om två veckor. Jag själv sitter redan i lägenheten i Kalmar och stör mig på min så kallade sambo för atthan spelar tv-spel med för högt djud och vägrar att sänka så att man själv får sitta med hörlurar med ashög musik för att kunna tänka, kul liksom. Men iaf nu är jag här och om två veckor kommer flyttlasset. Jag är arbetslös som attans men jag har ringt runt lite och sökt flera jobb men än har jag inte kommit något längre, har några alternativ kvar att kolla upp men sen vet jag fan inte vad jag ska göra mer jobben lär ju inte direkt hoppa upp på mig( även om jag önskade att så var fallet). Mycket att tänka på för tillfället, kommer verkligen sakna alla där hemma och det känns och kommer kännas förjävligt att inte ha något vettigt att göra på dagarna.. men jag har framtidstro, som robert säger "efter regn kommer solsken". Det säger vi så länge!
Tro, hopp och kärlek.
Idag lördag den 7:e Augusti sitter jag här hemma och funderar lite över min livssituation. Eller ja funderar bara lite överhuvudtaget. Jag har tryckt i mig en 200 grams polka marabou chokladkaka plus en mindre portion spagetti och köttfärsås med ketchup. Samtidigt under denna tid har jag även sett på en underlig film med Johnny Depp, sett ett avsnitt av Family Guy samt druckit en halv liter vatten och ett glas mjölk. Snacka om att jag känner mig uppsvälld och förjäkla mätt.
Jobbade idag från 7-16 vilket känns och är som en helt vanlig dag eftersom jag mer eller mindre har vart på jobbet hela tiden de senaste veckorna känns det som, veckorna liksom bara flyter ihop vilket är rätt gött för tiden går snabbare då. Trivs på Trängen och mina kollegor samt brukarna. Jag kan inte låta bli att fundera över om det är så här livet kommer kännas när jag kommer igång och jobbar "på riktigt", att det känns som man spenderar mer eller mindre den mesta tiden på jobbet som man då gör för att få ihop kosing till att överleva sin privata tillvaro som man knappt märker av eftersom man jobbar den mesta tiden. Men jag gillar att jobba och känna att man gör någon nytta, det ge tillvaron lite mer utfyllnad och man har en anledning till att längta hem igen vilket alltid är trevligt. Dock har jag på senaste tiden börjar känna mig rastlös när jag väl kommer hem,även om jag har längtat att få komma hem hela dagen på jobbet, rätt ironiskt va?.
Mamma och pappa har kommit hem från sin 2 veckors långa semester, är lite smått avis på dem för de verkar ha så bra balans med allt. Dem gör roliga saker och har roligt i livet, de har upplevt många av de svåra saker som man måste ha tatt itu med för att komma vidare och de verkar ha många bra år framför sig också. Jag är glad för den sakens skull. Snäll mamma hade dessutom köpt med två par fina örhängen till mig från semestern, snälla mamma. Veckorna rullar på och nu är det in princip bara två veckor kvar på jobbet och sedan väntar en oviss framtid. Jag vet att det kommer bli en flytt och jag vet att det kommer bli många omställningar. Jag vet att jag både längtar och har lite smått separationsångest för att åka härifrån. Värsta är väl att man inte riktigt vet hur de kommer bli med inkomster och sysselsättning på dagarna, jag vill inte bara drälla hemma som en annan pank hemmafru!
Har dessutom på senare tid börjar fundera mer seriöst på att eventullet försöka komma in på socionomlinjen i Kalmar nästa höst. Känns som om livet pekar åt det hållet men efter lite svävade beräkningar på hur mycket studielån jag skulle behöva ta så känns det inte lika motiverande längre. Men å andra sidan så tar ju alla studielån idag och de klarar ju sig, så de borde ju jag också göra. Även om jag hatar tanken på att vara skuldsatt till flera hundratusen kronor. Mitt upp i alla förvirrande funderingar kring studier, flytt, framtid med mera så kan jag inte låta bli att bli besviken över en viss persons oansvariga beetende. Hur ska man lyckas få en person att bättre sig om personen i sig inte själv anser att den gjort fel? svaret är att personen inte bättrar sig utan direkt sätter sig i försvarsposition.
" 19-årig tjej söker heltidsjobb och framtidshopp. Heltidsjobbet ska vara trivsamt och välbetalt och gärna ligga i Kalmar centrum, trevlig personal är meriterande. Framtidshoppet får gärna ligga inom nära räckhåll och bringa mycket lycka och kärlek i tillvaron. Svar skickas med epost senast den 1/9-2010, ange referensnr. 910723"
Jobbade idag från 7-16 vilket känns och är som en helt vanlig dag eftersom jag mer eller mindre har vart på jobbet hela tiden de senaste veckorna känns det som, veckorna liksom bara flyter ihop vilket är rätt gött för tiden går snabbare då. Trivs på Trängen och mina kollegor samt brukarna. Jag kan inte låta bli att fundera över om det är så här livet kommer kännas när jag kommer igång och jobbar "på riktigt", att det känns som man spenderar mer eller mindre den mesta tiden på jobbet som man då gör för att få ihop kosing till att överleva sin privata tillvaro som man knappt märker av eftersom man jobbar den mesta tiden. Men jag gillar att jobba och känna att man gör någon nytta, det ge tillvaron lite mer utfyllnad och man har en anledning till att längta hem igen vilket alltid är trevligt. Dock har jag på senaste tiden börjar känna mig rastlös när jag väl kommer hem,även om jag har längtat att få komma hem hela dagen på jobbet, rätt ironiskt va?.
Mamma och pappa har kommit hem från sin 2 veckors långa semester, är lite smått avis på dem för de verkar ha så bra balans med allt. Dem gör roliga saker och har roligt i livet, de har upplevt många av de svåra saker som man måste ha tatt itu med för att komma vidare och de verkar ha många bra år framför sig också. Jag är glad för den sakens skull. Snäll mamma hade dessutom köpt med två par fina örhängen till mig från semestern, snälla mamma. Veckorna rullar på och nu är det in princip bara två veckor kvar på jobbet och sedan väntar en oviss framtid. Jag vet att det kommer bli en flytt och jag vet att det kommer bli många omställningar. Jag vet att jag både längtar och har lite smått separationsångest för att åka härifrån. Värsta är väl att man inte riktigt vet hur de kommer bli med inkomster och sysselsättning på dagarna, jag vill inte bara drälla hemma som en annan pank hemmafru!
Har dessutom på senare tid börjar fundera mer seriöst på att eventullet försöka komma in på socionomlinjen i Kalmar nästa höst. Känns som om livet pekar åt det hållet men efter lite svävade beräkningar på hur mycket studielån jag skulle behöva ta så känns det inte lika motiverande längre. Men å andra sidan så tar ju alla studielån idag och de klarar ju sig, så de borde ju jag också göra. Även om jag hatar tanken på att vara skuldsatt till flera hundratusen kronor. Mitt upp i alla förvirrande funderingar kring studier, flytt, framtid med mera så kan jag inte låta bli att bli besviken över en viss persons oansvariga beetende. Hur ska man lyckas få en person att bättre sig om personen i sig inte själv anser att den gjort fel? svaret är att personen inte bättrar sig utan direkt sätter sig i försvarsposition.
" 19-årig tjej söker heltidsjobb och framtidshopp. Heltidsjobbet ska vara trivsamt och välbetalt och gärna ligga i Kalmar centrum, trevlig personal är meriterande. Framtidshoppet får gärna ligga inom nära räckhåll och bringa mycket lycka och kärlek i tillvaron. Svar skickas med epost senast den 1/9-2010, ange referensnr. 910723"
