writtenbysandra

Det är ett ganska bra ord på hur jag känner inför saker just nu.. eller ah besvikelse och förvirring. Allt känns så konstigt just nu å jag vill inte mer, jag vill bara pausa en liten stund och slippa tänka på allt. Skolan är bara förvirrande och det känns som om jag inte har koll på något å det gör mig nervös. Jag blir besviken på mig själv att jag inte tar tag i saker mer och det känns som om det kommer straffa sig om ett tag. Jag är besviken på att jag inte är gladare än vad ja är för jag tycker att jag borde vara det. Jag är besviken på den jävla våren som aldrig kommer. Jag är besviken på en viss person och även om denne har bett om ursäkt så är jag fortfarande lika besviken. Jag är besviken på att saker och ting inte blir som jag vill och att jag inte gör mer saker.  Jag är besviken på att jag inte gör de saker jag vill och tycker att jag borde göra och att jag inte alltid kan vara den person jag vill vara. Jag är besviken på både de jag har gjort och det jag inte har gjort..Men de jag är mest  besviken för är att jag är besviken, de känns så patetiskt.

De jag faktisk ser fram emot i nuläget är att träna och hålla i gång och att se på kenny begins på bio imorgon med annika å maya. För det är faktiskt något jag vill göra. Men ändå, på det hela taget känns allt så som jag inte vill att de ska kännas.. men va ska man göra. Tur att de finns vissa människor som lyser upp ens vardag emellanåt iaf, vänner<3