Walk of life
Jag tycker det är så skumt hur livet bara flyter på fast det känns som man själv inte hänger med, jag har bott hemma i lilla Värsås i snart 6 månader (WTF! liksom) å det känns som jag flyttade hit för en månadssedan kanske. Allt bara flyter på å veckorna går fort som tusan och jag kan inte skaka av mig känslan av att jag bara går och väntar på att något ska hända, fast jag vet inte riktigt vad det är som jag väntar på.
Jag vill ju såklart få en lägenhet åså det väntar jag ju förstås på men det är inte det jag menar, det känns som jag väntar på att något typ livsavgörande ska ske å att jag bara jobbar å gör det jag gör i väntan på att detta något som jag inte vet vad det är eller när det i sådana fall skulle ske ska ske. Å det är väldigt jobbigt att vänta, det känns som jag bara väntar och väntar, tar en vecka i taget samtidigt som jag väntar.
I och med den här väntankänslan så har jag börjat tänka som så att något behöver hända snart och om jag inte kommer in på utbildningen i höst så måste jag nog ta tag i mig själv och hitta på något. Jag vet inte riktigt vad men något annorlunda i alla fall, något som gör skillnad i allt väntande.
Alla andra verkar vara mitt uppe i sina liv och ha fullt upp, och jag bara går och väntar. Ibland kan jag bara känna sådär att vad ska jag hitta på med mitt liv då? vad vill jag egentligen göra?. När jag tog studenten så räknade jag helt klart med att jag skulle veta mer vid det här laget men jag känner mig mer lost än någonsin.
Igår hade jag en sån där halleluja moment eftermiddag när jag låg på altenen i vårsolen och halvsov till Gold FMs ljuva spellista hela eftermiddagen och bara var liksom. Det är så skönt att bara vara ibland, att inte grunna så mycket vilket man kan bli på gränsen till galen utav.
Annars ser veckan ut som den brukar göra sedan den senaste tiden, jag hoppar runt som vikarie å jobbar, träffar lite kompisar, försöker vara optimistisk angående lägenhet,spenderar rätt mycket tid med päronen, försöker planera in lite roliga händelser och jag lyssnar väldigt mycket på musik (god bless the musik!).
Nu är det snart dags att fixa lite käk och sedan återgå till jobb och väntande.
Jag vill ju såklart få en lägenhet åså det väntar jag ju förstås på men det är inte det jag menar, det känns som jag väntar på att något typ livsavgörande ska ske å att jag bara jobbar å gör det jag gör i väntan på att detta något som jag inte vet vad det är eller när det i sådana fall skulle ske ska ske. Å det är väldigt jobbigt att vänta, det känns som jag bara väntar och väntar, tar en vecka i taget samtidigt som jag väntar.
I och med den här väntankänslan så har jag börjat tänka som så att något behöver hända snart och om jag inte kommer in på utbildningen i höst så måste jag nog ta tag i mig själv och hitta på något. Jag vet inte riktigt vad men något annorlunda i alla fall, något som gör skillnad i allt väntande.
Alla andra verkar vara mitt uppe i sina liv och ha fullt upp, och jag bara går och väntar. Ibland kan jag bara känna sådär att vad ska jag hitta på med mitt liv då? vad vill jag egentligen göra?. När jag tog studenten så räknade jag helt klart med att jag skulle veta mer vid det här laget men jag känner mig mer lost än någonsin.
Igår hade jag en sån där halleluja moment eftermiddag när jag låg på altenen i vårsolen och halvsov till Gold FMs ljuva spellista hela eftermiddagen och bara var liksom. Det är så skönt att bara vara ibland, att inte grunna så mycket vilket man kan bli på gränsen till galen utav.
Annars ser veckan ut som den brukar göra sedan den senaste tiden, jag hoppar runt som vikarie å jobbar, träffar lite kompisar, försöker vara optimistisk angående lägenhet,spenderar rätt mycket tid med päronen, försöker planera in lite roliga händelser och jag lyssnar väldigt mycket på musik (god bless the musik!).
Nu är det snart dags att fixa lite käk och sedan återgå till jobb och väntande.
Walk of life.
Kommentarer
Trackback
